Solen skiner och det är trettio grader varmt. Efter snart 80 år som sommarskärgårdsbo sitter jag i skuggan på vår skärgårdsö och tittar på trafiken i Karklöfaret – en av öhavets mest trafikerade farvatten för de som vill komma ut till några av de populära natthamnarna som Träskö/Storö-, Lådna-, Gällnö-fladerna och Paradisviken vid Finnhamn.
Man kan lugn konstatera att livet i skärgården har förändrats. De gamla fina petterssonbåtarna, sniporna, skärgårdsseglande 22-or och 30-or och inte minst den välseglande Folkbåten tillhör i dag sällsyntheterna i den passerande flottan av båtar. För att inte tala om Stjärnbåten eller segelkanoten som med sina tältande besättningar helt försvunnit.
Plasten har tagit över träet och dagens båtar har idag vuxit upp till flytande sommarstugor på gott och ont.
Positivt är naturligtvis att människor kan komma ut och uppleva våra fantastiska skärgårdar med ett bekvämt boende där värme, spisar och kylskåp är självklarheter.
Men på minussidan är det att man ska behöva se alla dessa fula flytetyg och bristen på sjömanskap som den växande moderna båttrenden fört med sig.
Dagens motorbåtar i tre våningar, med obligatorisk flybridge, är ritade efter amerikanska försäkringsregler där längden styr. Oftast med en motor som gör dem ”halvplanande”, vilket gör att dom ligger som en bromskloss i sjön och drar upp monstruösa svall. Det där med att vattenlinjelängden styr farten har ersatts med antalet hästar.
Den andra typen av nya motorbåtar är ”korvståndet” med öppet fördäck och ett litet hus i aktern som ”skydd” mot sommarens väder och vind – planande förstås.
En annan trend är plåtbåten, ett säkert sätt att smita undan den trevliga samvaron vid varvet på våren när färg och fernissa skulle slipas och målas. Finns i alla storlekar och med motorer med flera tresiffriga antal hästar.
Även segelbåtarna har förvandlats till flytande fritidsstugor där motorn är mera frekvent använd än det man hissar på masten. Mot vinden seglar de flesta inte. Med vinden från sidan lutar båten obehagligt. Har man undanvind händer det att man ”seglar” med genuan lite från förstaget men storen i beslag, numera invirad i masten. Det gäller att seglen inte ska skymma solen för mycket. Men även de som slöseglar flyter ofta om alla de som ”grytar” sig fram genom vattnet.
Man blir imponerad över den rikedom svenska folket har. Bara på någon timme hinner man uppleva båtar för hundratals millioner i Karklöfaret. För några år sen var en Storö 34 bland det mest exklusiva man kunde se i skärgården. I dag är 34 fot inte särskilt märkvärdigt, varken för segel eller motorbåtar.
Det var bättre förr
Fick i brevlådan dalaturismens tidning ”Siljan just nu”. Här flaggar man för sommarturismen runt sjön med spännande tips och program från ett av Sveriges mesta turistområden.
En tidigare chef för Siljan turism registrerade namnet på tidningen för att man skulle kunna använda det även som hemsidesadress; WWW.Siljanjust.nu. Men den finurligheten har man tappat under resans gång.
Emellertid finns här mycket att läsa om sommarens turistiska aktiviteter. Men man kanske kunde hoppats att man uttryckte sig, kanske inte på dalmål, men ändå på svenska. Det är ju faktiskt så att nio av tio turister i vårt land är svenskar. Härefter kommer vanligtvis besökare från våra grannländer. Och vill man leta vidare så är det tyska besökare som gynnar vår turism.
Men av någon oförklarlig anledning har man i vår turistnäring valt att i alla möjliga sammanhang uttrycka sig på engelska.
Redan för något tiotal år sen döptes alla våra turistorganisationer om till ”Visit hmm”. Till och med vår nationella främjare av landets turism fick namnet ”Visit Sweden”. Raskt följde alla våra regionala och lokala turistorganisationer efter och heter nu manngrant sitt geografiska namn med det engelska ordet ”Visit” framför.
Att man sen i samma veva bytte ut det internationella begreppet ”turism” i näringen mot ”besöksnäringen”, är ett annat oförklarligt mysterium. Den internationella definitionen av ”tourism” täcker nämligen in all form av resande med övernattning.
Nå åter till svenska Dalarna och deras kommunikation med sina besökare:
Naturligtvis heter den regionala turistorganisationen ”Visit Dalarna”. Här har man inte längre turistbyråer utan ”touristinformation”. Dessutom har man etablerat ett antal ”info-points” runt om i landskapet. En ”info-point ”kan man hitta i Konsum-butiken eller på andra platser där människor träffas. Här kan man hämta broschyrer eller få tips om de lokala turistbegivenheterna. Som t.ex om landskapets ”Art-trail”. För den engelsktalande handlar det om att få tipset på en runda där man kan besöka några av Dalarnas konstnärer eller etablerade konsthantverkare. I Skåne heter samma sak ”konstrunda”.
Man kan även få tipset om ”taste of Dalarna”, eller för att uttrycka sig på svenska hitta platserna där man kan få uppleva landskapets kulinariska upplevelser.
För säkerhets skull uppmanas man i tidningen till ett ”besök Visit Dalarna” – en språklig taftologi.
Jo vi lever i en global värld. Men den blir inte bättre av att våra turistiska reklammakare schabblar med vårt svenska språk.
Efter dryga 40 år i reklambranschen sitter man numera och skäms framför tv´n. Förutom att man tröttnat på all reklam och tjatiga upprepningar som drabbar en även i nyhetsprogrammen, häpnar man över de ofta omoraliskt utformade budskapen.
Senast i raden bjuds den äkta mannen på kakor ur en burk innehållande en giftspindel. Mannens hustru har synpunkter på att mannan pratar för mycket när hon ska ägna sig åt sitt spelmissbruk. Så en hurtig donna från företaget ”Tombola”, rekommenderade henne i reklaminslaget att få tyst på mannen med en giftspindel. Mannen blev biten och fick en svullen arm. Om spindelbettet gör att han pratar mindre framgår inte av reklamen. Så giftspindelvarning för företaget ”Tombola”
I ett annat reklaminslag står den äldre damen och pratar i telefon med sin dotter som uppenbarligen för en tid lämnat hemmet och ansvaret för att ta hand om sina barn. Samtidigt som damen pratar i telefon och försäkrar att barnbarnen mår utmärkt står hon och häller i sig ”Yoggi” från förpackningen. Hon ljuger och säger att det är barnen som konsumerar Yoggin. Vad är det för familj där den äldre generationen står och ljuger i telefon och skyller på sina banbarn. Yoggi är god etablerad produkt för hela familjen . Men byt reklambyrå!
En annan lögnare hittar man i Svedbanks reklam för en tid sedan. Dottern som innehar ett kreditkort från Svedbank, ringde pappa för att få pengar insatt på kortet i syfte att – som hon säger – kunna köpa frukt till mellanmål. Den snälla pappan skickar över en slant som istället för frukt investeras i glass till den lögnaktiga dottern och kompisen. Att Svedbank har svårt att hålla sig till sanningen har den senaste tiden ganska klart visat. Men när man uppmanar barn att ljuga för sina föräldrar, är det definitiv dags att byta bank.
Ett annat finansieringsinstitut med usel moral är ”Advisa”. I deras reklamspot träffar man familjen som samlat sina lån för inköp av bilar, tv, datorer och liknande konsumtion hos Advisa. Härigenom har man minskat sina kostnader för alla olika lån med dryga femtusen kronor. Hade det varit en ansvarstagande familj skulle man naturligtvis använt de sparade medlen till att minska sitt totala lånebehov.. Men inte i den här reklamen – här tävlar familjemedlemmarna om att hitta på anledningar att sätta sprätt på de pengar man ”sparat”.
I en gammal reklamspot, jag tror från IKEA, står en person och skryter över att han har givit mormor en smörkniv som han snidat själv. I själva verket har den hämtats och passerat kassan på ett IKEA-varuhus. Är det ok att ljuga för mormor?
Listan kan göras lång på det vi matas med i form av omoral i tv-kanalernas reklamutbud. Under mina år i branschen har jag sett reklam som ett många gånger effektivt sätt i marknadsföringen. Att vara oärlig och sprida dålig moral har inte funnits på kartan för mig och mina kollegor i branschen. Dagens skräp som luras på reklamköparna kan vi vara utan. Var finns etiken?
Klimatfrågan har vuxit till vår världs viktigaste fråga. Det är därför av största vikt att vi vet vad vi pratar om. Det råder numera ingen tvekan om att vi människor påverkar klimatet så att vi sakta men säkert skapar en varmare jord med allt vad det innebär i form av smältande isar och förändringar hos både djur och växtlighet.
Den i media något förenklade bilden skyller på våra bilar och flygresor. Men sanningen är mer komplex än så.
Visste du att när du tänt ett ljus produceras lika mycket co2 som om du kör din bil i åtta kilometer.
Och många tror att ju mer el vi nyttjar desto renare blir vår omvärld. Ta tåget, hela 20 procent av järnvägstrafiken körs med diesellok. Och var kommer elen ifrån? Vattenkraft som saboterat naturen längs många av våra norrlandsälvar. Kolkraftverk som importera eller laddas med kol som bryts i miljöfarliga gruvor och transporteras långa sträckor. Vindkraftverk där produktionen av bara vingarna kostar lika mycket energi som kraftverket producerar under många år. Dessutom alstrar järnvägstrafik ett antal skadliga ämnen i sin omgivning.
Elbilar och d:o cyklar som vår regering valt att subventionera till glädje för alla norrmän som kan köpa begagnade svenska elbilar billigt. Dessutom är det även här en fråga om hur miljövänligt det är att tillverka elbilar med sina batterier av unika metaller som ska vinnas ur jorden.
Mycket kan sägas om klimatfrågan. Bland annat har vår jord under många miljoner år genomgått både istider och vämeperioder utan hjälp av människan. Vi har bara funnits här en bråkdel av tiden.
Men debatten idag är viktig och vi behöver hjälp av svenska ”Greta 16 år” att sätta fokus på våra tillkortakommande för att skapa en förändring. Det gäller därför att skärpa argumenten genom att öka kunskapen om orsak och verkan.
En som har grävt i frågan är en ”arg gubbe”, Tony Schönfelder som har botaniserat på nätet och hittar en mängd fakta i klimatfrågan. Fakta som det kan vara bra att ha med sig i debatten.
Att Toni gärna ägnar tid åt att föra fram bussen som ett miljövänligare alternativ beror på hans långa karriär inom svensk turism- och bussbranschen
Tonis mycket läsvärda drapa om klimatförändringarna med källhänvisningar, hittar du på hemsidan ; http://toni-schonfelder.com/klimatforandringar.html
I början av året fick jag via en telefonsäljare erbjudandet att få två provnummer av tidningen Världens Historia utgiven av Bonnier publishing. Eftersom jag själv börjar bli historisk blev jag intresserad av att se vad tidningen handlade om.
Två nummer inklusive en promotion (två knivar) till priset av 99 kronor. Så jag nappade på erbjudandet och betalade.
Efter de två numren kom det två nummer till och därefter en faktura på en prenumerationsavgift för en helårsprenumeration.
Jag hade mig ovetande utsetts till prenumerant och tilldelats ett ”prenumerationsnummer”
Kontaktade förlaget omedelbart och informerade om att jag inte hade tecknat en prenumeration. Varpå jag fick beskedet att ”min prenumeration hade avslutats”. Jag kontaktade dom igen och informerade om att jag aldrig hade tecknat en prenumeration.
Nu börjar fakturorna komma på de nummer man – utan min vetskap – skickat mig- 147,80 kronor.
Jag kontaktade förlaget igen och bestred betalningsansvar eftersom jag inte beställt någon prenumeration och heller inte fått något besked om att jag uppfattades som prenumerant. Det är nämligen omöjligt att avbeställa en prenumeration som man inte vet att Bonnierkoncernen anser att man har.
Jag fick påminnelse på ”prenumerationsavgiften” och kontaktade då ledningen för Bonnierkoncernen; styrelseordförande Carl-Johan Bonnier , verkställande direktören Tomas Francén och koncernens juridiska ombud Susanne Tidhult och frågade om den här formen av bondfångeri låg i koncernens intresse. Jag har hittills inte fått något svar från någon i koncernledningen.
Härefter har fakturan vandrat vidare till inkassoföretaget Alektum Group i Göteborg som uppenbarligen utan att kräva någon form av dokumentation på min ”prenumeration” driver ett inkassoärende. Jag har naturligtvis även till dom bestridit kravet eftersom jag inte tecknat någon prenumeration.
Nu har ärendet hamnat hos Kronofogden som uppenbarligen heller inte har begärt någon dokumentation på min prenumerationsbeställning och fordran är nu uppe i kronor 1.075,02.
Jag har naturligtvis även till Kronofogden bestridit fordran. Det skall bli intressant att se hur ärendet där hanteras.
Det är ju ett märkligt sakernas tillstånd att ett företag utan en kunds vetskap kan hävda att man beställt en vara och kräva betalning för något man inte beställt och/eller vill ha.
Jag utgår ifrån att det svenska rättssystemet har någon spärr för den här formen av bondfångeri.
Det är även märkligt att ledningen för ett etablerat svenskt tidningsförlag struntar i att besvara en allvarlig anklagelse som den här och att ett krav kan föras vidare genom inkassoföretag och Kronofogde utan att någon ifrågasätter dess riktighet.
Alla har rätt att ha sin åsikt. Om man inte delar den med sverigedemokraterna förstås. Då är man bannlyst av det svenska samhället, politiker, media, experter och gemene man.
Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem, sade enligt historien den franske tänkaren Voltaire
Innan jag blir svartlistad som SD-anhängare vill jag bara informera om att jag i år röstat på samma gamla parti som under större delen av mitt vuxna liv.
Men jag kan inte sluta att förundras över den totala enighet som genomlyser det svenska samhället när det gäller att isolera det starkt växande politiska partiet Sverigedemokraterna. Det ligger naturligtvis i sakens natur att gamla etablerade politiska tyckare ska agera när det kommer nya tyckare och konkurrerar om åsikterna. Och visst finns det idioter i partiet som färgar den allmänna uppfattningen. Men kriminella, bråkstakar och idioter finns i hela Sverige och en miljon röster kan man inte bortse ifrån.
Bert Karlsson och Ian Wachtmeisters uppstickare Ny Demokrati fick en kort sejour i den svenska riksdagen. Men tiden var då inte mogen för populistiska inslag i den seriösa debatten.
I dag är SD inte längre ensamma i världen att ifrågasättande etablerade partiernas makt. Runt om får politiker ta sina fighter med nya nationalistiska och populistiska partier och ledare som på kort tid etablerat sig på bred bas.
Kan man i en demokrati som USA välja en ledare som Trump, följt av nya regimer i Ungern Österrike, Polen, Brasilien, Indonesien, Italien, så tvingas man konstatera att den traditionella politiken är i kris. Sans och måtta har ersatts av utspel, dramatik och inte minst demagogi som ritar om de etablerade demokratiska regler som styrt världen i decennier.
I alla våra grannländer har man sina duster med de nya partierna. Men här har man tagit fighten genom att möta dom på samma planhalva och till och med släppt in dom i diskussionerna om landets styrning. I Sverige låtsas man som om ett politisk parti med en miljon röster, inte finns.
Den globala handeln är i gungning. Nationella beslut stänger gränserna, rättsväsendet politiseras och medias rätt till ett fritt ord ifrågasätts.
I Sverige har vi regeringskris, därför att vissa partiledare tror sig kunna sätta verkligheten ur spel. Man kan undra om det kan vara en vinnande strategi? Troligen inte. Sannolikt växer politikerföraktet i takt med vår oförmåga att bilda en regering – det förakt som ju är grogrunden till de nya parterna.
Hamnar vi i ett nyval kommer oförmågan att lösa frågan med stor sannolikhet att spela den nya krafterna i händerna, på bekostnad av de gamla etablerade partierna.
Vill man rädda demokratin, är det dags att ta upp den kastade handsken och argumentera för sin sak. Inte tiga ihjäl motståndet.
I vilken borglig eller socialistisk regering som än bildas kommer Sverigedemokrater som vågmästare att få ett inflytande. Men dom har – fortfarande – trots allt, mindre än 20 procent av valmanskåren och platserna i riksdagen. Det vore ju märkligt om inte de övriga partiernas 80 procent kunde rädda den svenska demokratin.
Så vad är problemet?
Vi lever gudskelov i ett fritt land där man kan tycka och säga vad man vill – i stort sett.
Och nu med ettor och nollor kan man sprida det till hela världen med några enkla knapptryck från sin egen stuga.
Som gammal pensionär har man uppfattningar och åsikter om det som sker i omgivningarna. Men eftersom man numera inte direkt befinner sig där saker och ting dagligen händer är det få som lyssnar.
Därför är vi några stycken gubbar, som har uppfattat att om man vill göra sin röst hörd är det lämpligt att starta en blogg och eller delta i världens ”twittrande”. Så vi börjar med att starta en blogg – argagubbars blogg. Här ska vi göra klart för världen vad vi tycker i olika frågor. Och med ålderns rätt tala om vad som är rätt och fel i samhället.
Man ska naturligtvis ha en intresseskapande bild på sin blogg. Därför har vi lagt ut en bild på en vacker flugsvamp som ska symbolisera våra vackert framförda men lagom giftiga inlägg i debatten.
Så välkommen till Arga gubbars blogg
